På med munktröjan och jobbar-jeansen, vem orkar byta om precis innan? Koka kaffe och gör det starkt. Ät 5 rostade mackor med marmelad. Sov lite. Vakna upp och inse att klockan sprang iväg. Hämta den och säg åt den att aldrig göra om det igen. Den var dyr och försäkringen täcker inte bortsprungna klockor. Till jobbet med en buss. Stressigt, sen lunch. Viktoria och hennes boss blev mitt lunchsällskap. Säg Hej. Trött var jag och lite konstigt var det. Konstiga människor och så hände det något på toaletten. Det enda jag hörde (från min kollega) var “kom inte in hit”. Jag gick inte in, jag gick hem. Jag är trött men jag känner att dygnet inte kan va slut än? Kan det det? Kan det det?

Men svara då! Är ett dygn bara 24-timmar eller har jag missat något helt centralt? Om du kände att jag blev lite aggressiv så behöver du inte svara, det är bara så att jag vill veta. Men att sova kanske inte vore så dumt ändå? Ett varmt bad, boken (män som hatar kvinnor), ett tjockt täcke och en fredags morgon väntande på lur. Inte så tokigt kanske. Trött. God natt.

Hem från jobbet. In och lämna väskan och fram med maten. Innan jag ställer mig och lagar så går jag ner till tvättstugan. In med tvätten. Upp till lägenheten. Stek, koka, duka, förbered kaffet. Ät. Ner till tvätten. Centrifug, torktummlare, torkrum. In med ny tvätt. Upp för att diska. Fram med kaffe och semla. Gott. Ner till tvätten. Sista maskinen. Torkrummet börjar bli fullt. Upp igen. Ner igen. Städa tvättstugan, lämna nyckel. Upp imorgon bitti för att gå ner och hämta tvätten i torkrummet. Kanske läsa lite nu?

Jag ska börja läsa den tjockaste bok jag någonsin läst, men jag ska igenom. För att orka äter jag stekt ägg. Återkommer med recensionen om en sisådär 3 månader. Då ska jag nog ha lämnat sista pärmen, vänt på boken och verkligen förstått framsidans innebörd (och titeln). Vill egentligen inte se filmen innan jag är färdig så jag får nog hoppa att se den på bio. Kaffet kallnar. Jag får börja läsa. (Boken: Män Som Hatar Kvinnor)

Snöstorm var det. Vad mer kan man göra än att läsa ut en bok? Ett gäng godisar blev det också, lite film och mycket mat. Svårt att gå utanför dörren så vi spenderade tiden inne i Fredriks och Hildes hus. Vi var åtta. Det var Hildes mamma och pappa, jag, ellen och våran mamma och pappa. Firade Fredrik gjorde vi på fredagen, precis när vi kom. Pastasallad med foccacia, tårtor och godis. Massa packet. Skjortan vi köpte hade han visst redan. Bra val men ändå inte. Frukostarna var ljuvliga, särskillt då man kunde se vad de andra hade på sina smörgåsar. Jag såg allt från banan, hallonsylt med brunost, till äggröra och salami med majonäs (min macka). Vi åt palt också, kummel hette det på norska.

har vi lyssnat på elvis.
vi har ätit lång frukost.
det var jag, ellen och pappa.
vi har pratat.
jag har iChatat med viktor.
nu ska jag ut och skotta snö.
denna morgon är det vinter och vi eldar i brasan.
vi har tända ljus.

när jag kom till götene var min bak sugen på att få röra på sig, mina lungor ville få frisk luft och min röst ville höras av andra än bara okända tanter. jag möttes av en stressad, men glad, mamma. det hade blivit ändringar i hennes schema så jag kunde inte åka hem med henne vid 14 utan var tvungen att vänta i götene tills 17. jag fick en liten ångest över mig för det var jobbigt att gå upp vid 6 den morgonen och denna schemaändring betydde inte bara väntetid i götene utan även att jag kunde tagit bussen som gick 11 från uppsala. då hade jag vart framme 17 i götene, sluppit att gå upp i ottan och sluppit strösurfandet på mammas dator medans hon satt i möte.
men nu när jag ser tillbaka på det så var det ganska värt ändå. jag fick gå runt på mammas jobb, vi åt varsin köttfärspaj med kaffe på maten, jag fick dela ut mängder av tulpaner på alla avdelningar och jag fick säga till mamma 5 gånger att hennes nycklar var i handväskan.
sen fyndade jag ett svart läder skärp med lite fina detaljer också.

kylan bet sig igenom jeanstyget och in på mina bara lår. händerna som hade skrumplat ihop sig letade förbrilt efter två andra händer att värma sig i. men det fanns inga andra händer. jag var själv. själv på mitt äventyr till kållandsö, med ett stop i götene. som tur är finns det internet ombord. nu får jag lite förståelse till alla de som sitter med datorn i knät hela resan. kanske blir jag en av dom?
som jag vet att ni förstod av början av inlägget så var det kallt. detta på grund av att jag satt på en bänk i uppsala och väntade på bussen i en hel halvtimma. det var mitt fel, inte bussens. jag ville inte vara för sen, så jag var på tok för tidig istället. det som hände sedan minns jag bara lite svagt. jag tog min plats i bussen, slog på Ipoden, lugn musik och sen var jag borta. jag drömde om prinsar som red på vita hästar och om prinsessor med långt hår som sov på tjocka rosa madrasser. plötsligt vaknar jag av att det smäller i mitt huvud. vi har kommit fram till stockholms morgon-traficjam. bilar så lång ögat når och en buss som försöker ta sig fram, lite stakande så där.
byte av buss.
efter 10 minuters letande hittar jag äntligen skylten som ska leda mig till gate 19. jag börjar småspringa och försöker intala mig själv att jag ska hinna. packningen som jag trodde att jag hade lyckats med var visst lite otymplig. tre väskor, alla svåra att bära och för tunga att springa med. men jag hann.

Såfort jag och ellen kom innanför dörren fick vi samma infall, tur det, att städa. Vi började slänga ut saker ur varje vrå, garderob och skåp. Sedan sorterade vi och la in det igen. Vi tog pause för att laga mat tillsammans. Vi körde på improvisation, båda två på varsitt håll, ändå blev det supergott tillsammans. Att känna samma sak och göra samma sak men ändå kompletera varandra det är guld värt. Så skönt. Tråkigt om jag hade haft lust att städa och ellen hade haft lust till att slappa med en film. Jag älskar att vi är så bäst tillsammans. Puss på dig ellen

så glad blir jag när det är fint väder att jag bara vill hoppa. å nu har jag fått med viktor på en promenad i skogen också. jippi!