Välkomna till min måndags blogg. Varje måndag nu framöver kommer det finnas en genomarbetad text här på bloggen. Det är som en liten övning för mig själv, jag vill bli bättre på att formulera mig, men även ett bra tillfälle för er att bli mina måndags besökare. Jag tror på kontinuitet. Att ni ska va säkra på att varje måndag finns det en ny fräsch text här för er att läsa. Så håll ut, vi ses på måndag!

Ja, så gärna! Jag pimpar å fixar. 0:- kostar det å inspirationen kommer. Det finns en del fina kläder där. Jag skulle inte sett de om jag inte kollat. Så lätt att man inte använder vissa kläder bara för att man inte ser dem. De ligger längst ner i lådan, lite lagom skrynkliga och unkna. Nu fräschar jag upp de och lägger de längst upp. Återkommer..

Nu ska jag och min room mate (roomate?) Hanna gå på promenad i solen. Första gången jag kommer gå runt här i Bromma området. Kul. Solen har varit fin och uppe varje dag sen jag flyttade hit. Utom igår, då var det mulet hela dagen. Älska Stockholm för solen och de fina byggnadern! Och för tunnelbanan! Och för att jag bor på gröna linjen. Och för att fridhemsplan bara ligger 10 minuter bort. Amen!

Det är typ inne att inte tycka om jeans. Alla vill gå omkring i leggings hela dagen. Jag har på mig jeans idag och trivs skitbra. Man ser ju formerna liksom. Rumpan syns. Det är fint. Kan va skönt också. Men det är klart att det är skönare med leggings. Just nu drömmer jag om ett par vinröda ylle leggings från whyred. Och jag drömmer om ett par ljusa jeans som sitter som berget. Egentligen kanske det är ett par whyred där med. De jag har som är svarta fast om de skulle funnits i en ljus jeans tvätt. Kom på att jag drömmer om den där underbara kappan också. Lagom balans mellan figursydd och tält. Lite lätt rutig vill jag minnas. Skön och lagom lång. Täcker rumpan så man slipper frysa häcken av sig i vinter. Drömmer jag om whyred kanske? Kanske inlägget skulle hetat whyred kanske? Eller kanske. Men nu blev det jeans.

Vem är jag och hur i hela friden ska jag skriva en intervju med mig själv? Det hela blir en lång berättelse som jag måste tvinga mig att förkorta ner. Vad är är viktigt nog att behålla och vad ska jag spola? Men det värsta av allt är att jag ska ha med citat av mig själv. Jag kommer väl inte håg vad jag säger. Jag är inte den som går tillbaka till mina egna ord “ja, som jag sa i måndags så äter jag sällan tomatsoppa”. Det är liksom inte jag. Jag pratar och glömmer. Förutom om jag säger något klantigt eller vansinningt roligt. Men jag kan ju knappast skämta mig igenom uppgiften. Det känns ju som fjäsk. Och är det något jag hatar mer än att citera sig själv så är det att fjäska. Nä nu tror jag att jag ska dricka lite vatten och invänta natt. Jag vill inte åka någonstans. Det är blåsigt och mulet ute. Om någon verkligen vill att jag ska komma så kanske jag gör det men jag kommer inte erbjuda det. Men jag kan erbjuda dig att komma hit, beckombergav. 5, andra huset, tredje våningen. Rummet där allt är fint förutom en massa papper som är utspridda över golvet och sängen. Och sen var det ju den där skräppåsen som nästan överröstar doftljuset jag tänt. Äh, varför skriver jag här? Jag har ju en gripus uppgiftus att lämnus inus.

Nu har världen kommit tillbaka till mig. Hej, hej och åter hej. Äntligen kan man börja leva som en kvinna ska leva. Första uppgiften från skolan har dampat in så nu börjar livet. Internet räddar mitt liv, för nu och alltid in till tidens slut. Amen.

Soppdag, jobba på, rengöra kandelabrar, håret torkar snart, kaffe, kanske en macka med marmelad?, fixa, bröllopet är snart, sjunga, öva, äta, sova, imorrn kommer du, yes